Halvvättern 2018

 
 
 
Förberedelser:
 
Ganska lång tid innan loppet drogs det ihop en grupp i min lokala cykelklubb, Kungsbacka CK, på en sub 4:30 satsning. Detta kändes som en rimlig satsning för mig under våren.
Vinterträningen körde jag mest med Team Tenson men hela tiden siktet inställt på vårens mål och denna satsning. Det är alltid kul när det dyker upp ett event såhär, och för min egen del blir träningen verkligen av då!! Så mycket lättare och lite piska, när man har ett mål framför sig!
 
Träningsresa på våren är ju det bästa man kan göra som förberedelse om man har möjlighet. Det är svårt att få ihop mil och backträning i Sverige på försäsongen på samma sätt som du har möjlighet till utomlands, med tanke på vädret mest.
För min del blev det Sydafrika i år i mars, se inlägg om den resan här.
 
Även två träningsläger hann jag med på våren, både med Team Tenson och KCK, med siktet hela tiden inställt på HV sub 4:30! Båda dessa läger var i Båstad, dvs backigt!!
 
Anmälan, logi och samåkning inför loppet fixade vi i KCK, får tacka eldsjälar i klubben och snälla trevliga cykelkompisar för fix och erbjudande om skjuts!! Det är guld värt!
 
Det är trevligt när man kommer till Motala dagen innan, hämtar startbevis i lugn och ro, shoppar i mässan, träffar härligt cykelfolk från när och fjärran!
 
Efter ett rejält mål mat på kvällen i glada klubbmedlemmars lag blev det sedan en god natts sömn...nja....
 
 
 
Raceday:
 
Nervöst såklart, upp i ottan och äta en rejäl frukost...blä....har verkligen svårt för att äta så tidigt men.... trycka i sig ägg, müsli, juice, macka....
För säkerhets skull laddade jag även med Enervits geleklumpar Pre sport carboloader, två stycken, en i timmen innan start, där fick jag också lite koffein, så slapp kaffe med efterföljande kissnödighet.... Geleklumparna är svåra att få i sig på morgonen tycker jag också, men de funkar bra för mig så att jag inte dippar energimässigt under loppet sedan.
 
Prognosen visade riktigt varmt, upp emot 30° C, endast ett stopp inplanerat på de 15 milen OM vi låg bra till i tid, alltså: ladda dryck för 15 mil utan stopp....
 
Mina vattenflaskor laddade jag med två vatten och en energidryck. Men.... när vi ska ge oss iväg mot starten inser jag att min nya klubbtröja har mycket mindre fickor än den tidigare så jag har problem att få ner en extra vattenflaska där och inte minst få upp den igen... haha, försöker öva men inser att det kommer bli krångligt under loppet, har aldrig haft en extra flaska i ficktröjan förut och sånt bör man nog öva under träning?!! Jorå....
 
Faktum är att under loppet ser jag ett trick på detta, mer om det längre ner här...
 
Eftersom jag dras med en frusen skuldra på höger sida är jag också begränsad i rörelser just bak i fickorna med höger arm, och har hela säsongen plockat med vänsterarmen även längst bort i högerfickan men... inte optimalt,  och absolut inte under race.... 
 
Så i sista stund beslutar jag mig för att klara mig med två flaskor, en med vatten och en med energidryck.... har ju lite vätska i gelerna också...
 
Packar en ficka med vanliga geler och en ficka med koffeingeler, tänker mig att jag varvar lite där under loppet....
 
Packar extra mat att tugga på i min lilla ramväska, trycker ner en extra gel där också och häller ut lite kramptabletter, i en salig blandning... brukar funka.
 
Loppet:
 
Vi hade haft en genomgång av tänkt scenario under loppet vid middagen kvällen före raceday, men tyvärr var inte alla med där... nåväl, en genomgång till på morgonen vid starten skadar ju inte.
 
Faktum var att den klungan vi körde med på loppet var premiär, alla hade inte haft möjlighet att träna tillsammans tidigare.... men alla var rutinerade cyklister dock och våra ledare hade bra koll på vad vi i laget gick för.
 
Jag disponerade mina vattenflaskor bra under loppet men flera gick tomt på vätska så vi fick börja dela med oss till varandra i klungan. 
 
När vi började inse under loppet att ett stopp inte hanns med, blev kommunikationen med fördelningen av vätska i klungan än viktigare. Som tur var hade många flera flaskor och kunde dela med sig.
 
OCH... tricket med att ha extra flaskor i fickorna bak, och att byta fram dem till flaskhållarna, är att hålla den tomma flaska i munnen, mellan tänderna och ta en full flaska bak från fickan och sätta i flaskhållaren, sedan flytta den tomma flaskan från munnen bak i fickan..... hela tiden lär man sig något nytt.... haha!
 
När jag uppskattande kommenterade detta bollande med vattenflaskor till cyklisten som utförde "tricket" berättade han att det är sånt man lär sig i race-gruppen.... hihi! Man kanske måste cykla lite i denna grupp då och då...
 
Vid Omberg var det planerat att låsa klungan med två ledare längst fram, och att sätta ett visst tempo som var uttänkt med tanke på tidssatsningen. För mig funkade detta tempo perfekt, jag såg också till att trycka i mig en gel i god tid innan "berget" och detta tycktes ha effekt.
 
Tyvärr tappade cyklister ifrån klungan där och några fler fick släppa under vägen. Det var sagt  från början att man skulle meddela och släppa vid trötthet och att vi inte skulle vänta vid punka. Våra ledare hade också kommunicerat att det var ok att lägga sig längst bak på rulle och inte delta i rotation om man kände sig trött, för att samla kraft en stund. 
 
Personligen hängde jag med i rotation men efter ca 2/3 av loppet började jag plöstligt känna mig svagare, jag orkade inte dra upp i rotationerna längre, hade svårt att trycka på i vänsterledet. Jag blev rädd, och tänkte herregud, vad händer nu? Håller jag på att ta slut?! Nej!!! Det får inte hända!!! Så jag tog beslutet att ligga längst bak på rulle ett tag. Flera andra hade gjort det redan då, och kommit tillbaka i rotationen så jag tänkte att nu kan det ju faktiskt vara min tur och ledarnas ord klingade i huvudet på mig som ett mantra: "gå bak och vila istället för att köra helt slut på dig".
 
En annan sak som ledarna varit noga med att förmedla till oss innan loppet var: hyfsat korta förningar. Eller... om man börjar känna sig trött: inte ligga för länge framme och dra och trötta ut sig. Klungan har ju inte nytta av massa trötta cyklister utan det är bättre att de som känner sig lite starkare kanske ligger framme lite längre och drar. Mycket nyttigt att ta till sig!!
 
Väl längst bak i klungan kunde jag vila ett tag, och medan jag låg där började vinden plöstligt tillta. Ledarna kommunicerade belgisk och jag såg hur mina lagkamrater kämpade på en stund men allt fler troppade av till att ligga på rulle så ganska snart var det inte så många kvar i den belgiska....
Och själv började jag känna mig rastlös och kände att jag ändå tog ganska mycket vind när jag låg i första ledet på rulle, så jag beslutade mig för att börja rotera igen.
 
Tydligen gjorde denna vilan på kanske några min (?) susen!! För sedan var jag fit for fight igen och kunde rotera hela vägen in i mål, ja förutom de sista km, då låstes klungan igen och en av våra superstarka ledare plus en superstark cyklist, förde oss i mål!! YAY!!! Det var bara att trampa på mot klockan!!
 
Tack Marcus och Emma för strålande ledarskap!! Och tack hela gänget för ett underbart lopp! Asså, finns det någon bättre lycka än efter ett lopp? Tiden står stilla, mat, dryck, eftersnack, glädje, pusta ut, yoga/stretch, åh.... bara härligt!!
 
Vi klarade vår satsning! Tiden på 15 mil blev 4:25, snitt 34 km/h.
 
 
 
Tankar efter:
 
Eftersom min vardagliga kost inte innehåller speciellt mycket socker blir det en konstig känsla att proppa i sig mängder under ett lopp och jag behöver nog tänka om där... 
 
Vi var en fin klunga och det funkade bra men det hade varit önskvärt att köra tillsammans mer innan loppet så att man hade lärt känna varandra.
 
Hej hopp och iväg mot nästa utmaning! Tar gärna emot tankar och kommentarer!
 
 
 
 
 
 

Capetown Cycletour 2018

 
Tredje gången gillt eller aldrig mer? Typ....
 
Jag satsade allt denna gången, skulle stanna i Sydafrika en månad, hinna med träningsläger, lopp, semester med familjen och volontärarbete. 
 
Det gick inte som jag hade tänkt mig....
 
Sydafrika har ju en stor plats i mitt hjärta, se tidigare blogginlägg här: Sydafrika 2015, Sydafrika 2017
 
Ett trettiotal stycken från Team Tenson åkte via Istanbul till Kapstaden i början på mars, prisvärt och funkar bra med Turkish Airlines!
 
 
Vi började med lite träningsläger, där vi utgick från Stellenbosch, vi bodde på ett guesthouse, mycket fint och härliga cykelväger i omgivningen. Nära till ett wine-estate, promenadavstånd, kombo cykling, vinprovning, god mat, trevliga vänner är bara bäst! 
 
Bilder från vårt Guesthouse i Stellenbosch:
 
 
 
 
 
 Hartenberg Wine Estate ligger i närheten, på promenadavstånd, där blev vi guidade och fick god mat!
 
 
 
 
En dag cyklade vi från Stellenbosch till Hermanus och sov över där. Dagen efter bar det iväg tidigt "hemåt" Stellenbosch igen, så tyvärr hann vi inte uppleva Hermanus denna gången men det är en fin liten stad med bra restauranger, promenadmöjligheter längs med kusten, shopping i stad och marknad på "torget".
 
 
 
När det började närma sig raceday flyttade vi till Kapstaden och bodde nu ett par nätter på hotell Bantry Bay, funkade väldigt bra, cykelavstånd till starten på loppet och mässan där vi hämtade ut startbevis och grejs, trevlig och serviceminded personal, funkade bra med all packning och cyklar.
 
 
 
 
 
Tredje gången gillt!!! Jag fick alltså köra hela loppet den här gången och allt gick bra! Världens vackraste lopp måste detta vara! Lagom distans och roliga höjdmeter! Det finns bara en sak att säga: CYKLA DETTA LOPP!!
 
 
 
När det gäller mitt volontärarbete som tandläkare, så fick det skjutas på framtiden av olika anledningar, jag och familjen besökte dock kåkstaden Fisantekraal och en tillfällig klinik där, så jag har rekat inför framtiden!
 
 
 
Genom Gothia Cup har vi kommit i kontakt med the Rainbow Team, som också är ett behjärtansvärt välgörenhetsprojekt. Det är en svensk kvinna som startat projektet, hon lever i Kapstaden med sin familj och driver företaget Propelafrica. Mina killar fick tillfälle att träna tillsammans med the Rainbow Team och vi var också och kollade på match som de spelade i Kapstaden.
 
 
Lite cykling fick jag till även när familjen kom till SA, mest ensam men genom ett matchbesök med the Rainbow Team kom jag i kontakt med en svensk journalist/författare/äventyrare (om honom kan du läsa här) som bor i Kapstaden och som också visade sig vara cyklist!! :) alltid trevligt med sällskap och fika med diskussioner!!
 
 
 
 
 
 
Klassiska utflytksmål med familjen:
 
 
 
Vi bodde på La Roche Guesthouse i Milnerton, med utsikt över Taffelberget:
Det var ett trevligt ställe som drevs av ett gift par. De var jättegulliga och tillmötesgående och inte minst deras två hundar, var helt underbara! Vi trivdes bra här! Cykelmässigt skulle jag nog dock föredra att bo på andra sidan Kapstaden, alltså mot Camps Bay till och cykla längs kusten där. Det gick inte riktigt att ta sig till Kapstaden med cykel från detta hållet. Det gick fint att cykla norrut mot Bloubergstrand dock, mycket fint längs kusten även åt detta hållet!!
 
Alla rutter kan du se här, på min Strava.
 
 
Ett axplock av restauranger som vi besökte denna gången, att rekommendera:
 
www.dineatoverture.co.za
www.lamouette-restaurant.co.za
www.lapetiteferme.co.za
 
Stort tack till Tommy Rutgersson som planerat och bokat allt inför vår resa!
Tack till Johan Lövqvist för att Team Tenson finns!
 

Coaching

Vad tänker du när du ser den här bilden??
 
Jag tänker ren, skär CYKELGLÄDJE!!!
 
Och DET ville jag förmedla till dessa tjejer vid min första riktiga coachning av tjejer som ville komma vidare och/eller komma igång med sin cykling.
 
Hur gick detta till?
 
Ja, att jag är en "cykelnörd" går inte att undgå om man följer mig på Facebook... fast jag tror också att det framgår ganska tydligt att jag också gillar att njuta och inte minst kombinera det jag gillar mest: resa, cykla, upptäcka, umgås, äta och dricka gott.
 
Jag blev kontaktad av två vänner, oberoende av varandra om "hjälp" med cyklingen. Tjejerna hade lite olika förutsättningar men jag insåg snabbt att de kommer att gilla varandra. Så vi bestämde att ses på en lunch först för att stämma av och så att jag kunde riktigt luska ut vad de hade för ambitioner.
 
Lunchen slutade i succé och ytterligare en tjej kom till i gänget, så mycket skratt redan på lunchen!! 
 
Smida medans järnet är varmt, följande söndag bestämde vi oss för att ge oss ut, strålande dag, längs med Lygnern. Tjejerna var pålästa, ivriga och vetgiriga, lucky me, det var bara att GE, GE, GE!! <3
 
 
 
Upplägget blev:
-fart efter kamrat
-rulla igång lätt
-kontroll av sittposition
-små tips och tricks om hur man ska tänka och fokusera kraften från hela kroppen ut i pedalerna
-personlig feedback
-lite klungkörning och tecken
-många små pauser för att stämma av
-längre paus halvvägs
-fika efteråt
 
Efter cyklingen: lycklig tjej som drömt om en sån här bild lääänge <3
 
Erfarenheter:
-det blev bara oro i klungan en gång, och det var när vi mötte Kungsbacka Cykelklubbs vältränade herrar i deras raceteam vid ett par tillfällen. -vilka snygga vader?!, -jaha, NU förstår vi varför du cyklar Pamie!!, -får vi hänga med? fart efter kamrat, haha? Jag som låg sist i klungan för att ha koll på tjejerna, höll på att ramla av cykeln av skratt, ni skulle sett och hört girlsen!! Tjoho vilken energi!! ;) Skämt å sido, det var mycket skratt och kämparglöd hela vägen, inte bara när det kom ögongodis.
-vi testade lite fartökningar och där insåg vi i eftersnacket att det fanns ett stort intresse av att ha hastighetsmätare på cykeln! Så nästa gång kan vi leka lite mer med sånt! Yay!
-många frågor och funderingar, så nu har vi en chatt där tjejerna har möjlighet att fråga högt och lågt
-för min egen del insåg jag att jag faktiskt KAN ganska mycket om cykling nu, men kan också inse att jag har mycket kvar att lära, och att cykla kan alla men det tar faktiskt lång tid att bli en bra cyklist! Med detta vill jag säga:
1. TÅLAMOD
2. Leta upp cyklister som ger dig glädje och fin energi, så du kan utvecklas vidare!
3. Gå med i en cykelklubb när du känner dig redo, där finns det olika grupper och du hittar alltid någon som passar DIG! <3
 
UT i vårvädret nu och KÖR så det ryker!!