Halvvättern 2018

 
 
 
Förberedelser:
 
Ganska lång tid innan loppet drogs det ihop en grupp i min lokala cykelklubb, Kungsbacka CK, på en sub 4:30 satsning. Detta kändes som en rimlig satsning för mig under våren.
Vinterträningen körde jag mest med Team Tenson men hela tiden siktet inställt på vårens mål och denna satsning. Det är alltid kul när det dyker upp ett event såhär, och för min egen del blir träningen verkligen av då!! Så mycket lättare och lite piska, när man har ett mål framför sig!
 
Träningsresa på våren är ju det bästa man kan göra som förberedelse om man har möjlighet. Det är svårt att få ihop mil och backträning i Sverige på försäsongen på samma sätt som du har möjlighet till utomlands, med tanke på vädret mest.
För min del blev det Sydafrika i år i mars, se inlägg om den resan här.
 
Även två träningsläger hann jag med på våren, både med Team Tenson och KCK, med siktet hela tiden inställt på HV sub 4:30! Båda dessa läger var i Båstad, dvs backigt!!
 
Anmälan, logi och samåkning inför loppet fixade vi i KCK, får tacka eldsjälar i klubben och snälla trevliga cykelkompisar för fix och erbjudande om skjuts!! Det är guld värt!
 
Det är trevligt när man kommer till Motala dagen innan, hämtar startbevis i lugn och ro, shoppar i mässan, träffar härligt cykelfolk från när och fjärran!
 
Efter ett rejält mål mat på kvällen i glada klubbmedlemmars lag blev det sedan en god natts sömn...nja....
 
 
 
Raceday:
 
Nervöst såklart, upp i ottan och äta en rejäl frukost...blä....har verkligen svårt för att äta så tidigt men.... trycka i sig ägg, müsli, juice, macka....
För säkerhets skull laddade jag även med Enervits geleklumpar Pre sport carboloader, två stycken, en i timmen innan start, där fick jag också lite koffein, så slapp kaffe med efterföljande kissnödighet.... Geleklumparna är svåra att få i sig på morgonen tycker jag också, men de funkar bra för mig så att jag inte dippar energimässigt under loppet sedan.
 
Prognosen visade riktigt varmt, upp emot 30° C, endast ett stopp inplanerat på de 15 milen OM vi låg bra till i tid, alltså: ladda dryck för 15 mil utan stopp....
 
Mina vattenflaskor laddade jag med två vatten och en energidryck. Men.... när vi ska ge oss iväg mot starten inser jag att min nya klubbtröja har mycket mindre fickor än den tidigare så jag har problem att få ner en extra vattenflaska där och inte minst få upp den igen... haha, försöker öva men inser att det kommer bli krångligt under loppet, har aldrig haft en extra flaska i ficktröjan förut och sånt bör man nog öva under träning?!! Jorå....
 
Faktum är att under loppet ser jag ett trick på detta, mer om det längre ner här...
 
Eftersom jag dras med en frusen skuldra på höger sida är jag också begränsad i rörelser just bak i fickorna med höger arm, och har hela säsongen plockat med vänsterarmen även längst bort i högerfickan men... inte optimalt,  och absolut inte under race.... 
 
Så i sista stund beslutar jag mig för att klara mig med två flaskor, en med vatten och en med energidryck.... har ju lite vätska i gelerna också...
 
Packar en ficka med vanliga geler och en ficka med koffeingeler, tänker mig att jag varvar lite där under loppet....
 
Packar extra mat att tugga på i min lilla ramväska, trycker ner en extra gel där också och häller ut lite kramptabletter, i en salig blandning... brukar funka.
 
Loppet:
 
Vi hade haft en genomgång av tänkt scenario under loppet vid middagen kvällen före raceday, men tyvärr var inte alla med där... nåväl, en genomgång till på morgonen vid starten skadar ju inte.
 
Faktum var att den klungan vi körde med på loppet var premiär, alla hade inte haft möjlighet att träna tillsammans tidigare.... men alla var rutinerade cyklister dock och våra ledare hade bra koll på vad vi i laget gick för.
 
Jag disponerade mina vattenflaskor bra under loppet men flera gick tomt på vätska så vi fick börja dela med oss till varandra i klungan. 
 
När vi började inse under loppet att ett stopp inte hanns med, blev kommunikationen med fördelningen av vätska i klungan än viktigare. Som tur var hade många flera flaskor och kunde dela med sig.
 
OCH... tricket med att ha extra flaskor i fickorna bak, och att byta fram dem till flaskhållarna, är att hålla den tomma flaska i munnen, mellan tänderna och ta en full flaska bak från fickan och sätta i flaskhållaren, sedan flytta den tomma flaskan från munnen bak i fickan..... hela tiden lär man sig något nytt.... haha!
 
När jag uppskattande kommenterade detta bollande med vattenflaskor till cyklisten som utförde "tricket" berättade han att det är sånt man lär sig i race-gruppen.... hihi! Man kanske måste cykla lite i denna grupp då och då...
 
Vid Omberg var det planerat att låsa klungan med två ledare längst fram, och att sätta ett visst tempo som var uttänkt med tanke på tidssatsningen. För mig funkade detta tempo perfekt, jag såg också till att trycka i mig en gel i god tid innan "berget" och detta tycktes ha effekt.
 
Tyvärr tappade cyklister ifrån klungan där och några fler fick släppa under vägen. Det var sagt  från början att man skulle meddela och släppa vid trötthet och att vi inte skulle vänta vid punka. Våra ledare hade också kommunicerat att det var ok att lägga sig längst bak på rulle och inte delta i rotation om man kände sig trött, för att samla kraft en stund. 
 
Personligen hängde jag med i rotation men efter ca 2/3 av loppet började jag plöstligt känna mig svagare, jag orkade inte dra upp i rotationerna längre, hade svårt att trycka på i vänsterledet. Jag blev rädd, och tänkte herregud, vad händer nu? Håller jag på att ta slut?! Nej!!! Det får inte hända!!! Så jag tog beslutet att ligga längst bak på rulle ett tag. Flera andra hade gjort det redan då, och kommit tillbaka i rotationen så jag tänkte att nu kan det ju faktiskt vara min tur och ledarnas ord klingade i huvudet på mig som ett mantra: "gå bak och vila istället för att köra helt slut på dig".
 
En annan sak som ledarna varit noga med att förmedla till oss innan loppet var: hyfsat korta förningar. Eller... om man börjar känna sig trött: inte ligga för länge framme och dra och trötta ut sig. Klungan har ju inte nytta av massa trötta cyklister utan det är bättre att de som känner sig lite starkare kanske ligger framme lite längre och drar. Mycket nyttigt att ta till sig!!
 
Väl längst bak i klungan kunde jag vila ett tag, och medan jag låg där började vinden plöstligt tillta. Ledarna kommunicerade belgisk och jag såg hur mina lagkamrater kämpade på en stund men allt fler troppade av till att ligga på rulle så ganska snart var det inte så många kvar i den belgiska....
Och själv började jag känna mig rastlös och kände att jag ändå tog ganska mycket vind när jag låg i första ledet på rulle, så jag beslutade mig för att börja rotera igen.
 
Tydligen gjorde denna vilan på kanske några min (?) susen!! För sedan var jag fit for fight igen och kunde rotera hela vägen in i mål, ja förutom de sista km, då låstes klungan igen och en av våra superstarka ledare plus en superstark cyklist, förde oss i mål!! YAY!!! Det var bara att trampa på mot klockan!!
 
Tack Marcus och Emma för strålande ledarskap!! Och tack hela gänget för ett underbart lopp! Asså, finns det någon bättre lycka än efter ett lopp? Tiden står stilla, mat, dryck, eftersnack, glädje, pusta ut, yoga/stretch, åh.... bara härligt!!
 
Vi klarade vår satsning! Tiden på 15 mil blev 4:25, snitt 34 km/h.
 
 
 
Tankar efter:
 
Eftersom min vardagliga kost inte innehåller speciellt mycket socker blir det en konstig känsla att proppa i sig mängder under ett lopp och jag behöver nog tänka om där... 
 
Vi var en fin klunga och det funkade bra men det hade varit önskvärt att köra tillsammans mer innan loppet så att man hade lärt känna varandra.
 
Hej hopp och iväg mot nästa utmaning! Tar gärna emot tankar och kommentarer!