Favoritdikt mitt i livet!

Fotot är från mitt favoritstråk när det gäller promenad på Onsala-halvön. Så rofyllt längs med vattnet.
 
 
Här kommer en av mina favorit-dikter här i livet.
När jag äntligen har börjat rensa i min "röra" hemma, sortera gamla papper som blivit liggande och så ni vet, så hittade jag denna dikt fint nerskriven på ett papper. Varje gång jag läser den kommer jag till insikt och den ger mig en tankeställare hur jag bör och vill vara som människa.
Kanske tycker du den är lika givande som jag gör.
I mitt hem har jag en hel vägg i mitt kök/allrum där det hänger minnen från livet som varit. Jag kallar den "goda-minnen-väggen" och det är allt från babysko till foto, inramade nerskribblade saker på små papperslappar, tidtabeller från exotiska platser, flaggor, snapsvisor, ting och dikter. Försöker hänga upp något nytt varje år. Nu ska Rumi-dikten äntligen få komma upp på väggen!
 
 
 
 
Att vara människa är att vara värdshusvärd,
varje morgon en ny gäst.
 
En glädje, en sorg, en elakhet eller plötslig insikt
kan dyka upp som en oväntad gäst.
 
Hälsa dem alla välkomna!
Även när det är ett gäng bekymmer,
som våldsamt drar genom huset
och tömmer det på alla möbler,
behandla ändå varje gäst med respekt.
Han eller hon kan bana väg för 
en oväntad ny fröjd.
 
Den svarta tanken, skammen, illviljan,
möt dem vid porten med ett skratt
och bjud in dem.
 
Var tacksam för vemhelst som kommer
eftersom var och en av dem har skickats ut
som en vägvisare från bortom.
 
Rumi

Kommentera här: