Cykling och musik. Besatthet och djupdykning.

Bilden visar mitt första cykellopp 1980 tror jag, tillsammans med min pappa, Ryssberget Runt, 3 mil.
 
 
Just nu funderar jag mycket. Det händer så mycket olyckor med cyklister involverade, ibland för att bilisterna är arga och anser sig ha ensamrätt till vägarna om det finns cykelväg. 
Jag är ju själv både bilist och cyklist så jag förstår mycket väl båda sidor, om man säger så.
 
Men jag förstår ändå inte hur man tänker som bilist om man är villig att riskera livet på en cyklist, vilket verkar vara fallet ibland. Många cyklister kör med kamera nuförtiden och har då lyckats fånga situationer som läggs ut på nätet, där bilister bär sig mycket illa åt och de där filmade situationerna ökar i antal, väldigt oroväckande!
 
Tidigare undrade jag också, som bilist, varför de där snabba cyklisterna tvunget skulle cykla på vägbanan när det fanns cykelbana, det är väldigt läskigt som bilist att köra om en cyklist, har man koll på hur bred bilen är? Tänk om cyklisten vinglar till?! Det kommer möte, ska man sakta in bakom cyklisten eller chansa och köra om med risk att köra väldigt nära cyklisten?
 
Som cyklist vet jag nu mer att valet inte alltid är lätt. I takt med att cyklingen ökar känner man sig inte välkommen någonstans. Fotgängare blir rädda om man susar förbi snabbt och skriker många gånger fula ord (ofta delar ju fotgängare och cyklister väg) även om man plingar i god tid och saktar in. Och bilister kör nära för att "skrämmas" och sprutar spolarvätska. Naturligtvis är majoriteten av bilister vänliga i trafiken. Men det är de andra jag oroar mig för....
 
Så man cyklar ibland på vägen för att skona fotgängare men även för att cykelbanor ibland inte underhålls och är fulla med grus och gropar.
Och man väljer ibland cykelbana och bromsar och plingar och kör sakta för att inte skrämma fotgängare och hundar.
 
Jag tror ändå de flesta visar och vill visa respekt mot varandra i trafiken. Jag hoppas det.
 
Cyklingen blir snabbt en besatthet. A minute to learn, a lifetime to master. Du tror du kan cykla men det kan du inte ;)
Cyklingen är en vetenskap. Allt från växlar, hjul, slangar, ventiler, kadens, watt, puls, FTP, mjölksyratröskel, hastighetsmätare, olika appar att mäta allt du kan tänka dig.
 
Så jag läser tidningen Bicycling för att lära mig mer och bli en mer medveten cyklist. Jag läser artikeln "Cykelvärldens viktigaste manifest" av Niclas Sjögren och blir inspirerad av hans resa, håller med honom, förstår hur han tänker. 
 
Jag blir nyfiken på Tim Krabbés "The Rider", en bok som snabbt hamnar på min lista att läsa.
Att cyklingen blir en besatthet, man pressar sig själv, varför? Man kan inte sluta. Det blir en njutning.
 
Så jag diskuterar med mina cykelkompisar. Googlar. Läser en artikel i SvD "cykling som besatthet" av Adam Svanell. Han skriver om skådespelaren Peter Perski som säger: "Cykling är förknippat med en frihetskänsla, och man får på något sätt kontakt med sitt barn när man cyklar"
 
Och mitt pussel får ytterligare en bit på plats. Jag ryser lite när jag läser detta som Perski säger men visst är det så! Man känner lite barnet i sig när man cyklar! OCH: det är ju detta jag hela tiden hävdat med Yogan också! Många av yogans positioner väcker barnet i dig! Som barn har du ett mycket naturligare förhållningssätt till kroppen och vad den duger till!
 
CYKLING+YOGA=SANT! 
 
Jag kommer framöver bli en så bra cyklist att folk undrar och då, DÅ ska jag dela med mig av receptet!
Ni som läser bloggen har försprång! hahaha!
 
Skämt å sido.... när man börjar läsa på nätet kommer man ju bara vidare och vidare, så nästa deja vu upplevelse och pusselbitarna faller på plats, blev när jag i Adams artikel läser om Kraftwerk.
 
Kraftwerk fick jag med bröstmjölken om man säger så. Min pappa lyssnade konstant på Kraftwerk under en tid sent 70-tal, början på 80-talet och jag blev själv väldigt förtjust i musiken. Såklart.
 
Det är möjligt att jag hört tidigare att Ralph Hütter och Florian Schneider i Kraftwerk var cyklister men det har jag förträngt i så fall.
 
Och så kommer nästa insikt, ni vet när man börjar fundera på varför man gör saker, var har jag fått inspiration ifrån osv:
min pappa och jag cyklade väldigt mycket under en period tidigt 80-tal. Min pappa hade en racer minns jag, slimmad, tunna däck, bockstyre. Han cyklade till jobbet, ca 2 mil t o r varje dag. Hade min pappa också inspirerats av Kraftwerk? Kände min pappa liksom Ralph och Florian att midjemåttet började öka och han behövde en motionsform med lite tjusning? En motionsform som matchade musiken. Eller musiken matchade motionen? 
 
Med min pappa cyklade jag mitt första cykellopp redan typ 1980-81 nånting, det var 3 mil tror jag och loppet hette Ryssberget Runt. Googlat även där och inser att loppet verkar finnas fortfarande? Om det är så måste jag nog cykla detta loppet igen! Och jag måste fråga min pappa om var han fick inspirationen ifrån att börja cykla racer på 80-talet. Jag måste också fråga varför han vände på bockstyret hahaha, se bilden ovan. Jag minns att han gjorde det, inser jag när jag ser fotot men minns inte varför. Hoppas han minns. Undrar om bikefit fanns på den tiden :)))
 
Lyssna på Kraftwerks "Tour de France" och känn pulsen!!!
 
Från och med nu kommer denna låten att bli mitt mantra under cykling!! Ja, jag kommer höra den i mitt huvud alltså. Vågar inte lyssna i lurar på musik när jag cyklar (liten bärbar musikanläggning funkar i trygg klunga med musikintresserade/likasinnade och otrafikerade vägar).
Jag lyssnar på Kraftwerks Tour de France just nu när jag skriver. Lyssna när du läser, om du nu som jag älskar Kraftwerk.
För mig knyts säcken ihop men är ändå öppnare än någonsin. Barndom möter nutid och jag känner bara lycka!
 
Vill du läsa vidare om Kraftwerk och cykling och dyka ännu djupare läs här:
Kraftwerk break enigmatic silence to talk about cycling
 
och här:
I got a new head, and I´m fine
 
fortsättning följer.....

 

 

Kommentera här: