Varför yoga?

Min yogaresa började för ca 10 år sedan. Det fanns ett pass på mitt gym som hette poweryoga. Jag kände en frist i yogan och jag kände direkt att jag kunde använda mig av andningen som jag tidigare lärt mig i meditation.

Min nuvarande plats där jag varje yogaklass inspireras är Yogaroom. Yogan har gått i vågor för mig även sedan jag hittade till Yogaroom men det är nu jag verkligen bestämt mig att yogan ska bli bestående i mitt liv, också eftersom min cykling blir så mycket bättre och med mindre smärta i kombination med yogan.
 
Mer och mer får jag upp ögonen för hur nödvändig Yogan är för cyklingen, speciellt nu 40+ när man faktiskt börjar känna av kroppen lite här och där.
 
Inför cykling och efter cykling, yoga yoga yoga! Och kroppen mår så mycket bättre! Och Yogan är så mycket mer! Yogan är stärkande och ger dig så många insikter mentalt! 
 
Detta är en resa inser jag och jag har tänkt dela med mig av denna resa och inspirera andra! Delad glädje är dubbel glädje!
 
ps. på bilden gör jag en skön downward facing dog(!) pose och får en puss av min lilla katt Fluffis <3

Chokladpuddingen du inte kan motstå! Vad säger barnen?

Min blogg heter ju bikeyogamama och min tanke är att jag ska dela med mig av just det: cykling, yoga och mammalivet. Mammalivet innefattar livet i allmänhet, recept, vardag, resor osv
 
Scrolla ner en bit nu om du vill komma direkt till receptet :)
 
Mat och barn är ju alltid en sån där fråga... de gillar inte riktigt samma grejer och helst vill man att det ska vara näringsrikt och gott.

I och med min cyklings- och yoga"resa" så har jag de senaste åren börjat titta mer på varierad kost. Min mamma, får jag säga, har alltid legat före sin tid! Hon började prata alternativ kost redan för minst 10 år sedan och har läst och testat mycket och inspirerat mig! Man kan säga att vi växt tillsammans när det gäller mat, för eftersom min mamma inte var någon bullbakande mamma som alltid stod vid spisen och lagade massa egen mat, så minns jag att hon var väldigt orolig för hur det skulle gå för mig när jag lämnade boet och enligt henne, inte kunde laga nån mat alls.... 
Jag minns att jag sa: hur svårt kan det va? det är väl bara att följa recepten?!
 
Så jag och min mamma har tipsat varandra genom åren, delat recept och texter om nutrition och kosthållning. En gång i tiden läste jag även näringslära på universitetet som ett steg i min utbildning men det har hänt mycket sedan dess när det gäller näringsrekommendationer och dylikt.
Det var först när jag gifte mig som jag började laga mat, maken var betydligt mer strukturerad och kostmedveten än jag, han tränade också mycket.
Hur som helst...maten har varit en kul resa med massa experimenterande genom åren...ibland till familjens fasa...ha ha

Just nu har jag fallit för chia-frön. Det är sååå enkelt att tillreda! Barnen älskar faktiskt denna pudding! Jag trodde de skulle reagera på chia-fröna men smaken är så god att de inte ens kommenterat! Istället ropar de JAAA!!! när jag säger att det blir chiapudding till frukost!! Och blir det något över rusar de till kylen efter skolan och mumsar puddingen som mellanmål.
 
 
Jag har märkt att det är skillnad på fröna från olika tillverkare så jag kommer att infoga det i mitt recept på FAVORITCHIAPUDDING, som vi gör ofta hemma just nu. Det här receptet är bara riktlinjer, prova dig själv fram och experimentera med olika bär, frukter och "chrunch"-toppingar:

BIKEYOGAMAMA:s FAVORITCHIAPUDDING (choklad)

recept:
till 1 frukost/mellis för två barn och en vuxen eller tre personer helt enkelt (fördela i skålar på morgonen och gör vackert med bär och valfri topping ex müsli, jag lovar att barnen gillar det!)

tidsåtgång:
2 min + 2 min!!!

ingredienser:
chiafrön, mjölk, agavesirap, vaniljpulver, banan, cacaopulver, müsli

Med fördel kan du förbereda på kvällen, det är det som gör denna favorit så enkel att göra på morgonen sedan om du vill ha puddingen till frukost, annars funkar det att göra steg1 och låta det stå i kylen ett par timmar:


Steg 1:
3 dl mjölk (vilken mjölk som helst funkar! laktosfri, vanlig, mandel, rismjölk, prova dig fram!)
ca 41/2 msk chiafrön
ca 11/2 tsk agavesirap
ca 1 tsk vaniljpulver (obs, ej vaniljsocker!) man kan utesluta vaniljpulvret om man vill

Häll alla dessa ingredienser i en bunke, jag brukar mixa med stavmixer. Ställ i kylen över natten.
Jag har märkt att beroende på frön så kan man med fördel röra om i bunken efter någon halvtimme i kylen. Annars stelnar det inte till en pudding riktigt. Testa dig fram. Vissa frön räcker det med att man mixar och bara ställer in i kylen och på morgonen har du en fin pudding att fortsätta arbeta med.

steg 2:

1 stor banan eller 11/2 små
2-3 tsk cacaopulver 

ta fram din pudding ur kylskåpet, tillsätt cacao och bryt ner banan i bunken och mixa med stavmixern tills det är blandat.
Färdigt!

Fördela i tre skålar och toppa med bär och din favoritmüsli!
Mums!

Varför cykling?

Jag börjar mitt i. Jag börjar med att berätta om min största cykelutmaning i livet hittills. Den att cykla till Paris med Team Rynkeby för Barncancerfonden, 120 mil på 7 dagar. Den totala upplevelsen var fantastisk! Jag kan berätta hur mycket som helst om detta! Kommer säkert att återkomma till detta äventyret mer i bloggen här under kategori cykling.

Mitt mål med denna utmaning var att cykla hela vägen och att klara klättringen på cykel uppför Huymuren i Belgien. Vi hade den värsta cyklingen på 13 år, berättade de som cyklat med Team Rynkeby förut. Det regnade MÄNGDER och var kallt, ca 10°, i juli....

Att cykla hela vägen funkade bra för mig och när vi kom till muren var jag jättenervös. Jag hade tittat på filmer på Youtube som andra cyklister publicerat, spanat från alla vinklar och vrår, om och om igen. Pratat med de som cyklat där förut... Jag var sååå nervös! Vi hade ju fullt med regnkläder på oss, till och med plastponchos!! Jag insåg att om jag ska genomföra klättringen på ett bra sätt vill jag inte ha massa plast i vägen som fladdrar och dessutom blir det ju väldigt varmt!
Så... av med plasten, ladda med lite energi och så börja klättringen långsamt uppför. Det gällde ju att spara lite på krafterna också. Muren är väldigt brant, går inte in på siffror men någon har beskrivit den som en svart pist. Jag skulle alltså CYKLA uppför en svart pist....
Och så regnet...
Jag har nästan minnesluckor från klättringen, jag såg folk som gick, som hade hoppat av cyklarna, som inte orkade, inte ville pressa, folk skrek åt mig, jag hörde mitt namn, KOM IGEN NU! Serviceteamet stod utplacerade och hejade och hurrade och tipsade, TA UT SVÄNGEN!! och så vidare. Regn, regn, regn, halt, folk ramlade av cyklarna...
Tittade uppåt, såg ett krön, tänkte: nu är jag snart uppe, uppför krönet, ser pelare på ett hus, ser att det bara fortsätter, hjärtat pumpar, vid det här laget står jag upp på cykeln och pressar, andas tungt, tänker att jag orkar inte mer, jag ger upp nu. Någon skriker allt vad han har: KOM IGEN NU PAMIE!!! BARA LITE KVAR NU!!
Vilket naturligtvis var en lögn men upp kom jag!! UPP, UPP, UPP!!

På toppen väntade Champagne!! Jag klarade det!! Kunde inte fatta det!!! Var så glad!!! Underbart!! Min alldeles egna utmaning, bara för mig själv, det spelade roll för mig själv, ingen annan. JAG ville klarar detta! Och jag gjorde det.... 
 
Cykling är hela tiden en utmaning för mig, bli lite starkare, lite uthålligare. Jag kommer att dela med mig hur här.
Och så gemenskapen! Cyklister är väldigt trevliga människor! Man kan cykla, snacka och ha trevligt under tiden och man tar sig genom utmaningar tillsammans. Teamkänslan är underbar! Men även ensamcyklingen är härlig. Du hinner fundera, njuta av naturen och farten. Underbart!