Snabb rabarberkaka

 
 
Oväntat besök? Gör snabb stor kaka på en plåt i ugn på 20 min, minst 30 bitar, såhär:
 
- sätt ugnen på 200°
- smörj en stor plåt 
- smält 250 g smör i en kastrull
- vispa 6 ägg och 6 dl socker i en stor bunke
- rör i det svalnade smälta smöret
- rör i 7 dl vetemjöl och ca 1 tsk vaniljpulver 
- häll blandningen på plåten, använd slickepotten att sprida ut smeten på plåten
- fördela rabarber, som är delade i små bitar, jämnt över smeten (eller bär, gärna något lite surt för smeten är ganska söt)
- in i ugnen på låg fals, rabarbern kommer att sjunka ner i smeten efter en stund
- sätt timer på 20 min och kolla kakan, ugnar är så olika, kakan ska vara gyllenbrun
- servera som den är eller med vaniljsås
 
Spontankakan fick mycket beröm av både barn och vuxna här hemma idag!
Lycka till!
 
Dagens spontana bloggplats :)

Berlin Velothon

Olympiastadion Berlin, byggdes inför sommar-OS 1936 och här satt då min farfar (som växte upp i Berlin) och farmor på läktaren! Otroligt att tänka sig!!
 
Prolog:
 
Buss inför/till Velothon Berlin, arrangerat av Team Tenson, skulle avgå från Göteborg arla tidig morgon fredag 16/6. Jag bokade plats för mig och min cykel. Student skulle firas veckan innan, check, och grundskolebarnen färdiga i samma veva för sommarledighet. Trodde jag. "Plötsligt" visar det sig att grundskolan gick på sommarlov den 16/6.... och en av mina pojkar skulle till att lämna grundskolan för gott. Fick dåligt samvete att jag inte hade koll....
Givetvis måste jag vara med när en av mina pojkar går ut 9:an med en typ av traditionellt utspring på skolan, fest och baluns!
Så jag köpte flygbiljett till Berlin och meddelade vår reiseleiter. Planen blev nu att cykeln skulle åka buss och jag förenas med den och teamet på fredagskvällen i Berlin.
 
Firade min pojke ordentligt på fredagen och det kändes himla bra! Han åkte iväg glad i hågen till "9:ornas bal" och hela resten av familjen var engagerad i hur han skulle komma hem sent på kvällen, så nu kunde jag lämna med gott samvete. Glad i sinnet=bra uppladdning ;)
 
Väl på flygplatsen visade det sig dels att planet till Berlin var 11/2 timme försenat OCH att en av mina teamkompisar också skulle flyga ner med samma plan (vi var 40 st anmälda till loppet i Team Tenson, så inte lätt att hålla koll på alla och flödet av info). Vi hittade varandra i minglet på flygplatsen, snackade lite race, insåg att vi inte skulle hinna till den gemensamma teammiddagen på kvällen och delade sedan taxi i Berlin till hotellet.
 
På hotellet väntade en snäll teamkompis som hjälpte oss att hitta resten av teamet. De satt på en uteservering och hade trevligt, hade ätit och druckit gott. Fantastiskt kul att se hela teamet på plats och återförenas med gamla kompisar från både Team Rynkeby och Ride of Hope och träffa nya kompisar som tillkommit i Team Tenson.
Åh vilken härlig stämning!!
 
Förberedelser:
 
 
C-J och jag :)
 
På lördagen åt vi en mycket god hotellfrukost på vårt hotell Scandic Hotel Kurfürstendamm (Hotellet upplevde jag mycket bra, de fixade för oss cyklister och det var inga problem med cyklar eller att bevara all vår packning. Den enda tummer ner var här att luftkonditioneringen inte funkade (samma problem när jag bodde där 3v tidigare...man tycker de borde ha hunnit fixa...), så det var nästan olidligt varmt på rummen. Därefter gav vi oss ut på en cykeltur på ca 4 mil, som vår träningsledare och tillika researrangör i Team Tenson hade lagt, så att vi skulle få känna lite på cyklarna, testa en del av racebanan och se lite av Berlin. Vi hade ju förstått att detta var ett väldigt platt lopp och dessutom det snabbaste av alla lopp i Velothon-serien och när vi idag fick känna på den enda "backen" i loppet som ju egenligen inte var någon backe (ca 20 höjdmeter) så kände vi oss bra till mods inför utmaningen.
 
Foto: Lena Wulff
 
 
 
 
 
Därefter gav vi oss ner till eventbyn, som låg nära Brandenburger Tor, för att hämta ut startbevis. I eventbyn fanns massa utställare och man kunde shoppa både kläder, energimat- och dryck till loppet, spana in snygga cyklar mm.
 
Vi hade dock ett stort aber i teamet: för oss ny info hade dykt upp inför loppet om 180 km-sträckan. Man var tvungen att snitta minst 35 km/h för att få köra, annars skulle man bli "plockad av banan" som det hette, för de hade inte tillstånd av polisen att hålla vägarna avstängda längre än så. I mail bekräftades detta av arrangören. Då var vi ett stort gäng som ville byta till 120 km men detta var enligt arrangörerna för sent och gick inte för nummerlappar hade redan gått i tryck. Vid ytterligar mailkontakt fick vi dock besked att det fanns en möjlighet, och det var att vi som ville byta från 18 mil till 12 mil kunde säga detta vid uthämtandet av nummerlappar och ev få tillstånd att ställa oss i sista startgruppen (F) på 12-milaren.
 
Frågor som kom upp (även tydligen på arrangörens facebook-sida) var, varför det i så fall inte hade funnits en spärr vid anmälan, för där kom endast frågan upp vilken fart man hade tänkt sig på 180 km. Så man kunde alltså fylla i att jag har tänkt snitta 32 km/h på denna sträcka och det gick bra att anmäla sig såhär.... jaja, antagligen blir detta något arrangören behöver justera till nästa år...
 
Det visade sig sedan, efter loppet, att folk inte alls blev avplockade från banan, det kändes lite trist för oss som bytt sträcka just av rädsla för det. Vi kunde blivit en skön klunga på 18 mil som nog ungefär hade snittat på 35 km/h, konstaterade vi efteråt. Men det är bara att lära sig och gå vidare.
 
Hursomhelst, vid uthämtandet av nummerlappar fick vi beskedet att inga ändringar skulle ske/registreras utan vi skulle bara hämta ut våra nummerlappar till 18 mil och sedan på raceday ställa oss i sista startfållan på 12-milaren. Bra så... trodde vi... mer om det längre ner i inlägget ;)
 
Dagen fortsatte i alla fall med att vi strosade runt lite i stan, käkade sen lunch och gick på café. Det var som alltid härlig stämning i Berlin <3.
 
Steel Vintage Bikes Café i Berlin
 
För cykelintresserade kan jag rekommendera Steel Vintage Bikes Café, på promenadavstånd från Brandenburger Tor. Snygg miljö, snygga cyklar och otroligt gott kaffe!
 
På kvällen innan raceday hade det bokats bord åt oss alla ca 40 Tensoncyklister på Reinhard´s am Kurfürstendamm, gångavstånd från hotellet. Vi hade halva övervåningen för oss själva och det fanns möjlighet att gå ut på en häftig stor svängd balkong med utsikt över Ku-damm. Dagen till ära var Ku-damm avstängd för det var någon slags festival för veteranbilar, så mycket "godis" att titta på denna ljumma kväll!
 
Eftersom jag personligen inte gillar att stressa på själva raceday blev det för min del relativt tidig hemgång och fixande med att fästa nummerlapp på tröja, ladda fickorna med energibars och gel (i rätt ordning...), fylla vattenflaskor, fästa nummerlapp på cykel, plocka fram kläder, glasögon, hjälm, cykelhandskar, strumpor, skor, pumpa däcken. Jag brukar också ha en liten ramväska och där i hade jag nu karta över området och annan info, smärstillande tabletter, solskydd, antikramptabletter och första laddningen energiintag i form av en färdigöppnad bar och en gel, lätt att trycka i sig vid behov.
 
Tips:
 
1. Jag testade nya bars och geler denna gång (inte så bra på just själva raceday kanske men jag chansade och det funkade) och de var perfekta för mig (har lite känslig mage ändå). Så jag rekommenderar varmt SiS Team Sky 4 Hour Fuel Pack. Jag tänkte att det är nog ungefär så länge jag kommer vara ute på banan så det här blir perfekt! Hann inte äta allt i detta paket dock... mer om detta längre ner i inlägget. Enda tummen ner för detta "kit" var att det var svårt att läsa in sig på vilken gel och bar man skulle ta i vilken ordning! Det stod liksom olika på själva kartongen som allt låg i, och instruktioner inne i lådan... teamkompisar läste också och ingen av oss blev riktigt klok på ordningen... till slut fick man tänka lite själv och det verkade ju funka... ;)
 
2. Hittade nya cykelhandskar i eventbyn och de var suveräna!! Så jag rekommenderar varmt: Roeckl, en sommartjejhandske med liksom nät på ovansidan och anti-halk skydd och goa vadderingar på insidan OCH en go, fin, bra, mjuk snor-torkar-del på handsken, helt rätt placerad ;)
 
3. Glöm inte att ta med en rejäl bra cykelpump för det upplever jag alltid är en bristvara på större lopp och när man reser långt för att köra lopp.... Och personligen märker jag att jag gillar min egen pump, jag fattar precis hur den funkar och har ibland svårt att förstå andras pumpar, vilket slutar i stora svär- och svettmängder eller att man måste be någon stressad kompis om hjälp... så för allas ve och väl: ta med pump eller iaf snacka ihop sig om ett par rejäla bra pumpar :)
 
Raceday:
 
Vi hade snackat ihop oss så gott det gick kvällen innan. Frukost och gemensam avfärd från hotellet mot startområdet. Vi hade blivit informerade om var bussen skulle stå i anslutning till loppet för att lasta in cyklar efter loppet, och bussen skulle sedan gå mot hotellet för att hämta upp väskor vi lämnat i baggageförvaringen där. Vi hade en ungefärlig tidsplan för det hela.
 
Väl på väg mot start delades gruppen upp, en del lämnade in väskor i väskinlämningen andra skippade det och cyklade direkt till startfållan.
 
På plats vid sista startfållan då, F på 12-milaren som vi blivit instruerade, vi som bytt sträcka, så mötte vi en annan teammedlem som hade rekat lite och blivit nekad (!) att ställa sig i F-fållan för det stod ju startgrupp B på hans nummerlapp! Bara det att det var ju startgrupp B för 18-milaren! Och när vederbörande försökte förklara det för funktionären blev det bara " nein, nein!!" och han blev hänvisad till B. Då var vi några stycken som cyklade bort till startgrupp B och in i fållan (där skulle vi vara på plats ca 1/2 timme före start). Vi ringde resten av teamet och meddelade att de också skulle komma till B. Efter en stund uppstod via telefon diskussion om att man ev skulle bli diskad om man ställde sig i fel startfålla men då en i nu vår lilla grupp, blivit nekad att stå i startfålla F och ingen av oss blev nekad i startfålla B tog vi beslutet att stå kvar.
 
Tydligen hade någon i det andra gänget blivit nekad att stå i startgrupp B och då hade de alla tagit beslutet att ställa sig i F, så nu var vi två grupper. Mitt i allt detta blev vi i startfålla B också uppmanade att tränga ihop oss, så vi stod som packade sillar, utan möjlighet att röra oss speciellt mycket över huvud taget och nästan med svårighet att sedan stiga upp på cykeln vid start! Dessutom strålade solen från en klartblå himmel, och ingen skugga.... ena vattenflaskan blev nästan tömd där och då....
 
Startskottet gick för vår grupp och det blev en bra start. Vi, nu fyra stycken, hade bestämt oss för att verkligen försöka hålla ihop. Vi hade också pratat ihop oss lite före om hur vi skulle dela upp oss med tanke på styrka och med tanke på en i gruppen som för dagen inte mådde 100.
Efter en stunds cykling började det bli trångt, mycket folk, snäva gator MEN observera: HELT avspärrade gator utan biltrafik!! Mycket funktionärer utmed banan som varnade för refuger och snäva kurvor och alla refuger var vadderade! Dessutom upplevde jag generellt på banan (12 mil med tempo uppemot 40 km/h och högre) mycket trevliga och vänliga cyklister med respekt till varandra och alla signalerade på ett bra sätt fartsänkningar vid kurvor och inför hinder!! Stor eloge till medcyklister och arrangören här!! Och tecknen vi använder vid cyklingen är ändå hyfsat internationella märkte man!! Kul!!
 
Man behöver ändå vara tuff för att bevara sin position i sin klunga!! En del "utomstående" försöker emellanåt snäva och tränga sig in för att ligga framför dig och bakom din kompis som DU själv kämpar för att ta hjul på och behålla position, och jag har genom åren lärt mig och skrika! Ja, nu menar jag inte kärring-skrika som ni kanske tänker, ;) utan bara typ signalera att här kommer jag! markera att man tar plats och jag brukar då lagom högt, bestämt men vänligt säga typ häpp häpp, app app, upp upp, något sådant och det funkade väldigt bra!
Man vill ju INTE tappa hjul på sin kompis för det kan bli väldigt kämpigt att hitta tillbaka när det är trångt och hög fart!!
Man bestämmer ju själv, men jag upplever ändå att det var ett ganska hetsigt lopp, mycket folk, bökande, klungor med uppemot 40 olika cyklister innehållande mindre team och "singel"-cyklister. Team som kämpade för att hålla ihop och hänga med i tempot, ensamcyklister som försökte ta position. Full koncentration verkligen hela tiden pga det höga tempot pga att det ju är ett så platt lopp vilket automatiskt ger högre hastigheter! Loppet i år hade 11000 deltagare och lite blandat om loppet och även det höga tempot pga "brist" på höjdmeter kan man läsa här (på tyska).
 
I mål!! Det var nödvändigt att hitta skugga!!
 
Det häftigaste under loppet tyckte jag, var att få cykla på landningsbana på gamla flygplatsen Tempelhof!! Så coolt!!!
Och överhuvud taget att cykla på bilfria gator i Berlin, exempelvis till starten, när vi cyklade mot Sigesäule, detta mäktiga monument!
Även målgången, att få cykla in i Berlin stad, riktigt häftigt, även om det var mycket svängande hit och dit med jobbiga igångdrag och inte lätt att lyfta blicken från hjulet framför... ;) men det var otroligt mycket folk som hejade, visslade, musicerade och trummade längs med gatorna!! Riktig cykelfest!! Och sånt ger energi till deltagarna!! Heja publiken!
 
Hur gick det för vårt lilla gäng då?
Vi lyckades hålla ihop nästan hela vägen, give or take lite under loppets gång och så. Som sagt, det är väldigt lätt att tappa bort varandra även om man har som ambition att hålla ihop. Det är inte alltid det hörs när man försöker skrika heller i en stor klunga eller med häftig fartvind. Vi försökte turas om att dra vår lilla klunga, i den stora klungan. Någon del av sträckan hamnade vi ensamma och då var det skönt att i alla fall vara 4 Tenson!!
 
Vi kom i mål på otroliga (för mig) 3:04:46 på 12 mil och snittade 38 km/h. Mitt snabbast lopp hittills! Och jag var rent euforisk när jag gick i mål. Och kände att jag till och med hade krafter kvar! Jag var inte helt slut! Och så inte minst för att jag känt mig så tung och seg de senaste loppen och dels även för att jag har väldigt svårt att förutse min egen form vid ett lopp. Känner jag mig stark idag eller inte? Jag kan ofta inte säga förrän jag börjat cykla och cyklat en stund. På detta loppet kände jag mig otroligt stark och det var en häftig känsla! Men så var det ju platt också.... :))) Backar är roliga men inte min styrka i snabba hastigheter. En träningsfråga kanske.
 
Jag disponerade "mitt" lopp väl denna gången. Gick inte upp och drog i början, försökte att bromsa min iver, kämpade för att hålla position och kunde sedan avsluta stark och ge till gruppen.
 
Och eftersom jag körde loppet på kortare tid än jag tänkt mig, behövde jag heller inte äta alla energibarer och geler som jag packat på mig ;)
 
L-O, Jörgen, jag och Gunnar! Grabbar jag trivs med och cyklat mycket ihop med! Tack för en häftig upplevelse med er!! <3 
 
Annars... Generellt bra vägar får man väl säga ändå, under loppet. Variation i miljö på bansträckningen, det var skog, ängar, byar och storstad, lite av varje! Vackert!
 
Epilog:
 
Oturligt nog kraschade två medlemmar i Team Tenson. De fick hjälp av sjukvårdspersonal i anslutning till loppet och blev väl omhändertagna av teamkompisar. De kunde åka med i bussen hem och jag är så glad och tacksam att de ändå klarade sig så pass väl <3 och önskar dem ett snabbt tillfrisknande!
 
Resultatlistan efter loppet blev intressant... för min del stod det exempelvis då att jag kört 18 mil på 3:04 och snittat 58 km/h... och våra resultat hittade vi på DSQ-listan, disqualified.... och det oavsett vilken startfålla vi som bytte sträcka, startat i.... 
 
I målområdet kunde man gravera sin medalj för 10 €, det tog 2 min i ett särskilt tält och man behövde endast uppge sitt startnummer. På min medalj står det då att jag cyklat 18 mil på 3:04:47 meeeh....
 
På de officiella resultatlistorna fanns inte våra namn med, vi som bytt sträcka, men när jag kollade race-tider 12 mil, kvinnor, min åldersgrupp, så kunde jag se att jag borde ha hamnat ganska högt på listan...
 
Ens namn på resultatsidan på nätet var klickbar (även om det stod DSQ), och på det sättet kunde man få sitt diplom att skriva ut om så önskades. På mitt diplom stod det då tyvärr sträcka: 18 mil tiden för: 12 mil, men placeringen verkade ändå stämma för 12-milaren från vår tidigare jämförelse med den officiella resultatlistan. Jag hamnade som 11:e kvinna och 3:a i min åldersklass, så väääääldigt nöjd med det!!
 
Arrangören har dock MYCKET att jobba med inför framtida lopp och jag hoppas att både de och vi lärt ett och annat.
Exempelvis tycker jag att 
1. det borde naturligtvis gå att byta sträcka dagen innan loppet, utan problem, hur svårt kan det vara med dagens teknik?!
2. om inte, borde vi blivit informerade om att vi inte skulle få ett officiellt resultat, alternativt erbjudits möjlighet att köpa ett nytt startbevis.
 
Hemfärden från Berlin blev med nöd och näppe på minutrarna att vi kom med sista färjan från Rostock till Gedser, så hur mycket man än försöker planera så går det inte alltid som man tänkt. Huvudsaken är ändå att alla gör sitt bästa och det upplever jag verkligen att alla gör i Team Tenson!
 
Jag är väldigt glad att få ingå i detta härliga team av likasinnade människor!
 
Tack Johan Lövqvist för att du har startat Team Tenson och alla upplevelser jag fått med detta!
Tack Tommy Rutgersson för din outtröttliga energi, dina fina träningsupplägg, allt jobb du lagt ner för att arrangera resan så bra som möjligt för oss i teamet!
Tack Thomas Johansson i Team Tenson för all tid du lagt ner för att arrangera resan så fint för oss och TACK till Veddige buss och chaufför Jerry Ericsson med avbytare, för att ni fraktade oss och cyklarna så säkert och bra!
Tack hela teamet för en oförglömlig helg i Berlin! 
 
 
 
 
 
 
 

Boosta!!

 
Lille A: "Mamma!!"
Jag sitter lite trött och förkyld i soffan på kvällen och dricker te.
Jag: "hm-m"
A: "kan vi inte göra såna där goda bananpannkakor till frukost imorgon?!"
Jag: (väääldigt morgontrött person) "hm-m, visst...."
 
Det kan vara svårt att få växande tonåringar att äta rejäl frukost, här blir det inga problem alls, kan jag säga. Allt slukas till sista smulan hos oss. Och snabbt och lätt också, för morgontrötta. Plocka fram lite av ingredienserna och matberedaren redan på kvällen.
 
 
 Du behöver till 15-20 st småplättar (gluten- och laktosfria by the way)
 
 
- 2 mogna stora bananer
- 4 ägg
- 2 1/2 dl mandelmjöl
- 1/2 tsk bakpulver
- lite salt
- 1/2 tsk vaniljpulver
- ca 1 msk chiafrön (utesluts om dina älsklingar inte gillar pluppar i maten...)
- kokosfett/olja att steka i (ger lite kolaaktig god smak på plättarna!)
 
till servering: 
vad du vill! men här är ett förslag:
- färska/frusna blåbär eller annan frukt eller bär du gillar
- naturell yoghurt
- flytande honung
 
 
Såhär gör du:
 
Matberedare är perfekt att ha här, det blir luftiga och fluffiga plättar då men annars går det såklart att vispa ihop för hand också! Mosa bananerna först i så fall.
 
Lägg bananer och ägg i matberedare. Medan de står och mixar så blandar du de torra ingredienserna i en bunke.
Häll i de torra ingredienserna i matberedaren och fortsätt att mixa en halv minut.
 
Nu har du en fin smet att steka pannkakor eller plättar med.
Jag måste rekommendera ett plättjärn, det blir så fint och gott med det!! Och bakpulvret gör att de jäser lite grand och blir lagom höga och fina :)
Lägg en rejäl klick kokosolja för varje plätt inför varje stekning.
 
 
Servera plättarna med en klick naturell yoghurt, lite blåbär och ringla lite flytande honung över, är mitt förslag.
 
Mina barn tog lite jordgubbs- limekvarg, blåbär och honung...
 
På de här plättarna håller man sig mätt och nöjd länge och blodsockret på en jämn nivå.